Lärde mig av gårdagens hala upplevelse i Hagaparken och valde att kila in på gymmet idag. Lugn och trevlig uppvärmning i ett par km, i 11 km/h. Sedan kastade jag på lite mer fart än tidigare på intervallen, som jag nyligen kommit överens med bland löpbandsprogrammen.
Två minuter i 15 km/h blir 500 snabba meter (rätta mig om jag räknar fel…). Dessa varvades med en minut i drygt 8 km/h, alltihop i försiktig 1%-lutning.
Tio upprepningar beställde jag, men på intervall nr åtta kroknade jag och drog ner farten till töntiga 12 den andra minuten. Kom dock tillbaka och rev av sista farttoppen enligt konstens alla regler. Så jag är väl ganska nöjd.
Det är lustigt hur fixerad jag blir vid TV-skärmen under de tuffaste sträckorna. Dessutom tycks allt kritiskt tänkande försvinna och jag kände innerligt att jag minsann genast ville handla en uppsättning Björnkläder, bara för att kunna kasta mig utför dammande ökenbackar sådär som de glada killarna i reklamen gjorde. – Verkar ju vara toppen! Tur att hjärnaktiviteten kopplas på någorlunda igen någonstans i duschstadiet.
(Och hurra för blogginlägg nr 200!!! – Jag kan f ö rekommendera de tidigare, som i ärlighetens namn var lite mer kreativa.)